Alexssandras

Jag vill spola tillbax tiden.Bara några år eller så. Jag vill att det ska vara som förr. När jag var glad och mådde bra och jag hade inga bekymer om min framtid. Förr i tiden när man inte behövde tänka efter för att säga att man mådde bra, Då man bara var lycklig för att Bara vara . Jag vill ha tillbax det, Jag saknar mitt liv. Det bekymerslösa, gläjdje skuttande livet jag hade. Nu ser jag aldrig något ljus i allt mörker längre, Jag är omsluten av detta dumma mörker för evigt. Jag vill att min bubbla ska spräckas så jag kan se all den där glädjen som har gömt sig ifrån mig. Jag vill kunna glädjas åt ingenting igen, Tänka på allt och ingenting utan att bli orolig, stressad,ledsen eller arg. Kunna lägga mig på natten och bara sova utan att liga och tänka och oroa mig över vad som kommer hända under morgondagen. Va like sprudlande glad som alla andra, kunna glädjas åt att andra har det bra. Nu , här i min bubbla finns inget som heter glädje, Det ordet är uttdött och glömt, utsuddat , överkladdat, förbjudits och banlysts. Jag vill kunna skratta av glädje le av glädje gråta av glädje eller bara gå runt och vara glad för en gångs skull.
Kan det vara så svårt att få vara glad igen? Titta på min familj och känna mig lycklig för att jag till hör denna familjen, Titta på min familj och vara stol över att vi har samma blod, Titta på min familj och se att jag passar in, Titta på min familj och känna mig älskad , Titta på min familj och känna mig trygg,sedd och välkommen. Inte att springa runt och vara osynlig, Försöka att bli genomskinlig, Ljuga för att få andra att må bra, Tvinga mig till att le för att glädjas andra, Göra mig till för att bli älskad,Sitta i ett hörn och bara vilja fly, Gömma mig i min bubbla för att inte bli sedd, för att inte märkas...



Alexandra Karlsson